Operationsberättelse del 1

Klockan 5 på morgonen ringde klockan och jag gick in för den sista descutan-duschen. Tankarna for omkring. Jag var inte direkt nervös än. Sen var det dags för två glas saft. Det stod på kallelsen att jag skulle dricka två glas stark saft på morgonen innan jag åkte till sjukhuset.

 

Efter det pussade jag son och man och begav mig till stationen för att ta tåget till Landskrona. Jag hade fått den tidigaste operationstiden och skulle befinna mig på avdelningen kl 06.45.

 

När jag kom fram till avdelningen fick jag en sängplats och det sattes en nål i handen och jag fick byta om till sjukhuskläder. Sen fick jag vänta, dock bara i en halvtimme innan det var dags att gå ner till operationsavdelningen. Väl där fick jag vänta på att träffa kirurgen som kom och ritade lite på mig mage innan han försvann igen.

 

Efter två "damernas värld" kom narkosläkaren och hämtade mig till operationssalen. Där var det fullt med folk! Jag la mig på operationsbordet och alla började fixa och dona.

 

Bordet hade skenor ut för armarna som spändes fast, sen spändes benen fast och jag fick en platta på låret som gjorde att jag var jordad eftersom man bränner sårytorna. Det kändes lite brutalt när alla liksom gjorde sitt. Under operationen så är man liksom lutad, tänk dig jesus på korset, fast inte så stående utan lutande.

 

En av narkossköterskorna berättade att jag skulle försöka tänka på något fint eftersom det är det jag kommer tänka på när jag vaknar. Jag får en mask över munnen med syrgas som dessutom luktade narkosgas masken var svår att andas i, som ett motstånd vilket skulle vara bra för lungorna. Sen började narkosläkaren spruta in sömnmedlet och det sista jag kommer ihåg att jag säger: Nu så ska jag sova, god natt.